Nystart igen…

Jag har haft en bloggpaus på många månader men ska försöka skriva lite igen. Mest för min egen skull men om någon vill kika in ibland så hoppas jag att några av mina tankar och handlingar kan inspirera och engagera lite.

Nu är klockan fem på måndag morgon och jag kan inte sova.

Huvudet är för fullt med saker som jag behöver hantera kommande vecka, mest gällande min klinik. Jobb. Beställa produkter, planera ett event och lite ditt och datt. Kuljobb.

I mitt huvud surrar också minnesbilder och känslor efter helgen som passerat. Den inleddes med tävling i halv ironman på Tjörn. Årets bästa tävling! Så otroligt välorganiserad, vacker och utmanande!

Solen sken klart och värmde som en sommardag på tävlingsdagen och vinden ven rätt så friskt! Inga maneter! 😅

Jag var ynklig innan start (som vanligt) och kände ingen trygghet i att jag gjort ”läxan” den här våren och sommaren. Uppstarten av min klinik i kombination med min rygg/höft-inflammation hade satt stopp för löpträningen sedan länge.

Min strategi på tävlingen var att få mer rutin, njuta av upplevelsen och simma och cykla bra. Träna byten och springaså länge benen ville. Vilket var en högst osäker faktor. Hur skulle jag hålla?

Simningen gick, i mina mått mätt, jättebra. Simmade på 34.12. (2014 på 37). Cykeln visste jag nog skulle gå bra. Det är den träning som jag vidhållit i sommar och formen har gett sig till känna flera gånger. 2014 tror jag att jag hade 4:e bästa cykeltid av alla damer. Men då gick jag på rött för stor del av loppet vilket straffade mig på löpningen. Årets cykling hade jag kontroll på pulsen och hade en härlig resa med kraft kvar i benen. Jag kände mig urstark.

Kedjan hoppade och fastnade mellan klingan och ramen på första varvet. Då svor jag och blev rädd. Men fixade missödet snabbt och hoppade upp igen. Under tiden tog Gunilla Stripple ledningen men skickade gullig peppning till mig när hon swishade förbi.

Jag tog tillbaka ledningen strax inför andra varvet och höll den till en bit in på löpningen. Då kom hon Mirella från Kungälv i ett tempo som jag har långt till just nu. Hon flög förbi mig och jag kände mig som en heffaklump. Även i oskadat tillstånd matchar jag inte 1.36 på en Ironman halvmara. (Jag har gjort 1.39 både i Jönköping och på Mallis innan jag fick skiten i halsen. Hoppas ändå komma tillbaka och en bit ner mot 1.37-1.38 igen.)

En bit in på löpningen hände det igen, kramp! Faaaan! Fick stanna och slå på höger låret. Varför får jag kramp i högerbenet hela tiden? Gissa vem som sprang förbi mig då? Gunilla igen!😉

Jag var nu nere på tredje plats. Jag började umgås med  tankar på att bryta. Men fick bort krampen och trippade vidare. Jag njöt av publiken, hejande kompisar, vädret och hela upplevelsen. Hann med att krama bästaste Gun och göra high five med både Lotta och speakern. Underbart!

Efter en stund var jag tillbaka på andra plats och höll min placering hela vägen i mål! 💪

Tack benen för att ni väntade med att krampa ihop till efter mållinjen!

Tiden 5.00.15

Det hade varit kul att få gå under 5h. Tuff vind, kedjestrulet och väntad dålig löpning satte stopp för det denna gång. Jag är ändå otroligt nöjd, otroligt nöjd..o taggad för 2016. I’llbe back… 😘

(2014: 5.00.30)


  
  

11942314_10153143450901134_5251298936191912185_o 11898567_10153273808539620_6262251667276905656_n

På kurs

…igen!

Det har hunnit bli ett stort antal kurser och utbildningar för min del sista året. Iloveit! Jag tröttnar aldrig på att få ny kunskap. Men vem tröttnar väl på det?

Jag tror faktiskt inte att en endaste människa tycker att det är tråkigt att lära sig nya saker. Det nya ger en härlig känsla av frihet och kraft. Vissa saker är dock roligare och mer intressanta än andra att lära sig mer om. I mitt fall lystrar min hjärna mer uppmärksamt till ämnen som biologi och kemi än till historia och geografi.🙂

Idag reste jag ända till Malmö för att gå kurs för att få bli återförsäljare och användare för en särskild medicinsk hudvårdsserie.
Jag är väldigt glad att jag (och min klinik) fått möjlighet att dels gå kursen och att få tillåtelse att använda och sälja just dessa produkter.
Det är många som så önskar men som inte uppfyller kraven som företaget ställer. Jag är lyckligt lottad!🙂

Resa betyder tidsåtgång vilket gör att jag inte kunnat träna på två dagar. Jag hoppas på att kunna få till minst ett bra pass i morgon. Jag har tyvärr inte så många grenar kvar att välja på. Simma funkar dåligt på grund av hemsk allergi (av pollen i vattnet ute) och löpningen är utesluten tills dess jag får veta vad som är fel i min rygg/höft. Provade jogga (6min/km i 9km med flera pauser!) i lördags vilket resulterade i två nätter med värk. Skit…

Däremot har cyklingen börjat kännas bra igen. Jag ligger efter i form men glädjen och kraften finns åter inom mig. Jag älskar att cykla och fick till fyra riktigt fina turer förra veckan i sol och värme med underbara värmländska vyer som frambringade många glada utrop!

Att googla mitt namn

föreläsa Säffle

Kathrin Mörtel visar sin snabba Casco-hjälm.

…är faktiskt inte så ofta jag gör. Det händer,  men inte så ofta. Jag känner ju att det är mer korrekt att säga att jag ALDRIG gör det, men då skulle jag ljuga. Det händer…

Idag gjorde jag det då jag sökte en specifik packa-inför-resa-bild från en tidigare blogg som jag trots sökande i min dator inte kunde hitta. Då fick det bli en googling på mitt namn i hopp om ”napp” den vägen.

Ibland fiskar man och får napp men kanske är det inte alltid att just den fisken man förväntat sig som nappar. Jag hittade inte min eftersökta packa-bild men väl en liten okänd artikel från en föreläsning i Säffle som gjorde mig glad. Särskilt med tanke på min väldigt djupa träningssvacka som jag befinner mig i sedan flera månader. Jag har på grund av mitt kroniska ryggont och mystiska orkeslöshet pö om pö förlikat mig med bilden av mig själv som en före detta idrottare, en bild av mig själv som svag och hopplös har börjat slå rot.

Minnen av att jag faktiskt har varit ganska hygglig på att utöva min älsklings sport väcktes till liv av artikeln och gav mig en liten uppåtpuff denna regniga måndag.  Det är fint att få njuta av minnen också. Jag vill så gärna få vara med om det igen.🙂

Så himla snygga

kari traa…tights hade hon på sig när hon steg in genom dörren. Kinderna var guldrosiga av förra veckans träningsresa till Spanien. Nyss fyllda 40 med mungipor som pekade rakt upp. -Hej!

Jag visste genast när jag såg henne att sådana tights SKA jag ha på mig när jag står vid havet i hundens position på vår kommande träningsresa till Hvar om två veckor.

Det var Lisa Fredholm som steg in genom dörren, så där glad, pigg som bara hon kan vara. Hon var så fin hela hon.

-Idag ska vi ha en yoga-lektion Kathrin! sa hon fortsatt med samma klang av energi i rösten. Så fick det bli. Yoga i vardagsrummet.

Ja, eller det var inte så fräsigt som det kan tolkas av namnet ”Yoga-lektion”. I praktiken gjorde jag 4-5 solhälsningar samtidigt som jag var tät i näsan, stönade och gnällde. Sedan gav jag upp och spelade istället in Lisa när hon gjorde solhälsning A så att jag ska kunna träna på den när ingen ser (eller hör) på.

Jag är nämligen stel som en trädgren, en riktigt gammal och stel trädgren. Min onda rygg kommer säkerligen utav detta. Nu måste jag försöka yoga varje dag. (I morgon kl 07.00 ska jag på Yoga-klass på SATS.)

QT7B8743

Yoga på Hvar 2014

Nåväl, nu har jag i allafall beställt ett par nästan likadana tights som Lisa hade på sig. Jag tog en annan färgkombination så att vi kan ha dem på oss samtidigt på Hvar!

Kari Traa! Visst är de lite fina? (Obs, Ingen sponsring! )

Första leveransen

bild 5

Ny sjuksköterskeblus gör mig glad!

…till mitt nya liv! I morse hämtade jag ut det första paketet någonsin adresserat till Karlstad Hudklinik. Det är nämligen det tilltänkta namnet på den verksamhet som jag står inför att starta.

Jag har under hela hösten och vintern arbetat med olika processer som så småningom skall leda fram till att jag driver min egen klinik. I början kändes vägen lång och målet avlägset men nu kan jag faktiskt se både bakåt och framåt och inse att en lång bit redan är avklarad! Jag känner att målet är möjligt att nå och att min vision faktiskt kanske kommer att bli verklighet. Ett steg i taget…

Vad innehöll då paketet?

Mina allra första behandlingskläder! När jag senast arbetade som sjuksköterska på sjukhuset så var jag så innerligt trött på vårdkläderna men idag när jag provade min nygamla outfit kände jag att jag kommit hem igen! Härligt!

Fokus Mörtel

bild-28…är ett uttryck som jag säger högt till mig själv lite då och då. Med det avses att jag gör val och aktiviteter som bidrar till att jag rör mig mot mina mål.

Det man styr över

Det är periodvis lätt att tappa fokus och irra sig ut i skuggorna. Det är i alla fall så för mig. Jag får gång på gång stanna upp och inse att jag hamnat snett. Hur hamnade jag plötsligt så långt bort? Då är det bara att vända och gå tillbaka samma väg som jag kom och hoppas att jag hittar tillbaka till rätt stig.

Det man inte styr över

Ibland tappar jag fokus för att jag blir distraherad, har svårt att säga nej och prioritera rätt. Ibland händer det trots att jag själv gör allt rätt. Det är andra faktorer som jag inte alltid rår över som ställer till det så att vägen blir slingrig och snårig. Det kan vara så simpelt som att  jag bara blir utmattad, vill ge upp allt eller att jag får PMS.  Det finns andra livsförtret sätter käppar i mina hjul också, exempelvis en ond rygg, influensa eller tusen sociala måsten (som att jag fyller 43 på måndag!) Enkelt uttryckt…livet!

Vilka är mina mål då och varför är de viktiga?

Just nu har jag två viktiga mål som inte riktigt harmoniserar med varandra. De är båda viktiga på olika sätt. Det ena handlar om det som gör mitt liv värdefullt och innehållsrikt. Mitt älskade liv som triathlet och om att försöka gå under 10h i Kalmar.

Det andra handlar om sysselsättning och att jag måste försörja mig. Jag har sagt upp mig från mitt nuvarande arbete som avd.chef på BUP. (Det är med sorgset hjärta på många sätt.) Efter att jag slutar i maj är mitt mål att starta en liten privat hudklinik.

Två viktiga mål, Kalmar under 10h och en egen hudklinik med start helst i sommar. 

Båda kräver mycket arbete och fokus. Tyvärr är det risk för att det ena undergräver det andra. Något som jag ska göra allt jag kan för att undvika. När det gäller Kalmar så finns ett slutdatum (15/8). Kliniken kanske kan hålla på sig några månader. Det är jag som sitter vid rodret på båda processerna. Vi får hoppas att jag kan hålla fokus!

Natti, Natti!