Som boomeranger

Simma 7:7 14 5…kommer mina sim-inlägg gång på gång tillbaka här! Det går inte att analysera, förundras, skrämmas och fascineras tillräckligt när det gäller simning. Vilken jäkla utmaning man åtar sig när man vill lära sig att simma frisim…i alla fall om man vill kunna göra det relativt hyfsat. Eller är det bara jag som är ovanligt trög och svårlärd?

Jag följer TYR på Instagram och där brukar det komma upp ett och annat peppande inlägg för oss tragglande simamatörer.  Dagens inlägg läste jag precis innan jag skulle ge mig ut på en simtur i sommarstugan. Jag vacklade med motivationen och var nära att banga. Jag saknade min ”simhare” Carina som har peppat mig med simningen sista tiden. Idag skulle jag få simma ensam. Tråkigt…

Ska jag eller ska jag inte?

Ska jag eller ska jag inte?

Men, som tur var, så tittade jag lite på Instagram när jag låg på surfbrädan i solen och våndades lite inför stundande simning. Jag behöver inte simma idag, tänkte jag. Jag har ju vilodag. 

Men, som ”tyr” var, så gjorde Insta att simningen blev av. Inlägget påminde mig (om det som vi alla vet) att det inte finns några genvägar, det är bara att gneta på. Tids nog kommer jag att simma bra. Vissa av oss behöver bara lite längre tid på oss än andra, jag är en sådan. Det blev plötsligt lätt med motivationen.

Do it...again and again!

Do it…again and again!

Det slutade med att jag simmade 2000 m i lugn och behaglig fart (vilodag med rehabsim kallas det). Simningen kändes bra och periodvis tyckte jag att jag fick ett skönt flow i vattnet för att sedan tappa känslan igen.  Då vet jag inte vad jag ”tappar”…bara att något inte känns lika bra som nyss, om du förstår vad jag menar. Så där vobblar jag runt under tiden jag simmar. Jag försöker tänka på ALLT.  

Du vet säkert..glida på armtaget, inte vobbla, göra mig så friktionsfri som möjligt, inte sparka för mkt med benen, höga armbågar, hålla huvudet stabilt, navigera, greppa vattnet, följa genom hela taget, rotera, slappna av, andas… ahhh. Det går inte för sig att ligga och tuffa fram i vattnet och tappa fokus till att fundera över vad vi ska äta till middag eller hur jag ska baka rabarberpajen nästa gång så att den blir lika god som min svärmors.

För övrigt så anmälde jag mig nyss till Jönköping den 26/7.

Natti natti!

2 tankar på “Som boomeranger

Lämna en kommentar